Tango, min Tango, (JWW-00 SUCH Boings Fandango) är död. Från den första sekunden jag såg honom uppstod ljuv musik, musik som har spelat sedan dess. Han var min hund och jag var hans matte. Han följde mig vart jag gick, lös eller i koppel, det spelade ingen roll. Han var en fantastisk hund. Mjuk och rar, älskade alla människor, barn och hundar. Han slogs aldrig, han var inte rädd, han tyckte bara det var onödigt att slåss. När han var nio år lånade jag ut honom till en av mina valpköpare vars hund dött. Meningen var att han skulle stanna tills min nästa kull fötts men han valde att tillbringa sin pensionärstid i sitt nya hem – tills idag. Idag dog Tango och idag kom han tillbaka till mig och oss.